Fausto Coppi föddes den 15 September 1919, i Castellania i Italien, som är en liten by i närheten av Tortona och Novi Ligure på Appennino bergen mitt emellan Liguria och Piemonte. Han var mamma Angiolina och pappa Domenicos fjärde son, född efter Maria, Livio och Dina, fyra år efter Fausto föddes Serse, han skulle senare, utseendemässigt, se exakt ut som Fausto. Efter flera år fick Fausto sin första cykel, troligen 1927, samt sitt första jobb som varuleverantör i Novi Ligure. Detta var den första träningen för Fausto Coppi, som använde cykeln varje dag för leveranser och transport fram och tillbaka mellan Novi och Castellania. Här i Novi Ligure mötte Fausto, den berömde Biagio Cavanna, en före detta boxare och massör, känd som "the magician of the muscles" och som en bra tränare för cyklister. Cavanna blev snart Faustos tränare, och senare en mycket kär vän, resten av hans liv och karriär. Trots att Cavanna var blind kunde han genom massage känna om Fausto fuskat med dagens träning, och i så fall fick Fausto göra om passet. Efter några tävlingar som amatör, kom hans första professionella tävling "Giro of Piemonte", detta blev det första mötet med Gino Bartali.

Den 19 maj 1940 gick starten av det 28:e Giro d'Italia loppet från Milan. Fausto Coppi som var totalt okänd vid den här tiden. Han skulle vara en av Bartalis hjälpryttare, och körde i det kända Legnano teamet (Bartalis team). I den femte etappen, började Bartali få problem, på grund av ett fall som inträffat tre dagar tidigare. Under etappen hade flera förare fallit, och Coppi frågade, och fick utav lagkapten tillåtelse att starta en attack. Han hann upp de förare som hade brutit ut till en tätgrupp, men olyckligt nog föll han och knäckte cykeln, därmed tappade han mycket tid. Den viktigaste etappen skulle bli den elfte, med klättring uppför Mount Abetone. Vid detta tillfälle attackerade Coppi tätgruppen och trampade förbi, trotsande både regn och hagel, han ledde spurten hela vägen till mål i Modena. Tack vare denna seger fick han bära den rosa ledartröjan för första gången. Hittills dåliga placeringar på listorna, Bartali var mycket upprörd, och sa att hans hjälpryttare svek honom, han hotade med att lämna tävlingen. Legnano teamets lagkapten övertalade honom att fortsätta och då hjälpa Coppi. Under en etapp i bergen hjälpte Bartali, Coppi att komma över en tillfällig kris genom att lugna tempot och "dra" som en perfekt hjälpryttare. "The big stage on the Dolomites" representerade nästa hinder, med klättring upp för Falzarego, Pordoi och Sella. Coppi och Bartali körde tillsammans i ledning mot Oritisei, där Bartali vann etappen. Detta avgjorde Girot. Coppi behövde bara köra i mål i Milan för att vinna, och det gjorde han. Han behöll ledartröjan och vann med 2 min och 40 sek över tvåan, och 45 min och 9 sek över Bartali.

Den 7:e November 1942, under andra världskriget, försökte Fausto, att slå en timmes rekordet, senast erövrat av den Franske cyklisten Archambaud, med sträckan 45,840 km. Träningen blev inte så intensiv, på grund av att Coppi var inskriven i arméns infanteriregementet, placerad i Tortona. Trots det startade Coppi föreställningen i Milan klockan två på eftermiddagen, i Vigorelli velodromen. Det hela började utan större succé, Coppi körde för snabbt, och efter trettio varv var han trött och låg efter Archambauds tid. Efter en halvtimme hade Coppi avverkat 22,946 km, jämfört med Archambauds 23,007 km. Strax senare började Coppi driva upp farten och minskade därmed tidsskillnaden till 2 sekunder. De sista 30 varven var väldigt tuffa, både för Fausto Coppi och hans publik. Ena varvet vann han flera värdefulla meter och nästa förlorade han plötsligt övertaget, på ett plågsamt sätt slog det om mellan upp och ned gångar. Slutligen efter 115 varv, lyckas Coppi slå en timmes rekordet, med sträckan 45.871 km, differensen var endast 31 meter jämfört med Archambauds världsrekord. Coppis rekord slogs först 14 år senare, av ytterligare en fransk cyklist, Anquetil, den 29 juni 1956.

År 1949, världskriget var slut, och cykeltävlingarna startade igen, och precis som vanligt var också då "Milano- Sandremo" den första tävlingen på året. Fausto Coppi hade lämnat Legnano, (Bartalis team) och körde nu i Bianchi teamet han bar nu också den berömda vit- blåa tröjan. Det var omöjligt för honom att köra i samma team som Bartali. Efter några kilometer från Milano, försökte fransmannen Tesseire att rycka ifrån och lämna klungan, men han blev snart upphunnen av en liten grupp med 4 förare och Fausto Coppi. Den lilla gruppen förblev oförändrad fram till klättringen i Turchino började, där endast Tesseire var kapabel att hänga med i Faustos tempo. Men Tesseire kunde inte göra motstånd så länge, och Fausto lämnade honom för ökade avancemang. Coppi anlände till Sanremo efter 145 km cykling, 14 min före Tesseire och 24 min före Bartali och klungan. Efter den här tävlingen delades Italien i två grupper: Faustos fans "Coppiani" och Ginos fans "Bartaliani".

Giro d'Italia kom. Efter slättetapperna var det Alfredo Leoni som bar den rosa ledartröjan, med en ledning på 9 min över Coppi och 10 min över Bartali. På bergsetappen vid Dolomites, ryckte Fausto i väg och Bartali lyckas följa med i attacken, men när de nådde Pordoi får Bartali punktering, och tvingades därmed lämna Fausto. Efter den här etappen bar Alfredo Leoni fortfarande ledartröjan, men Coppi var nu endast 43 sek efter. Den åttonde etappen skulle bli väldigt krävande, en av de hårdaste någonsin i Giro d'Italia. Sträckan var mellan Cuneo och Pinerolo, genom de franska alperna och förbi Vars, Izoard, Maddalena och Monginevro, och fortsatte in i Italien med klättring uppför Sestrière, det hela slutade på distansen 254 km. Detta kolossala lopp blev den vackraste av alla Coppis föreställningar. Vid Maddalena stack han ifrån och ledde loppet ensam i 190 km. Bartali försökte desperat att komma i kapp men Coppi kom först, och 12 min efter kom Bartali som blev tvåa. Denna etapp avgjorde det slutliga resultatet av Girot: Coppi vann överlägset med totalt 23 min över Bartali.

Några veckor senare startade Tour de France. Under den femte etappen, från Rouen till Sankt Malo, råkade Coppi ut för en olycka, det var varmt och trångt, och dussintals av cyklister skyndade framåt. Senare passerade de genom en liten by, Robic Marinelli med den gula ledartröjan, knuffade till Coppi när han försökte få tag i en vattenflaska från en kamrat i publiken. Fallet skadade inte någon cyklist men hade sönder Coppis cykel. Marinelli ställde sig upp och cyklade där ifrån, medan Fausto inte kunde fortsätta. Bianchi teamets lagkapten kom på en gång med en annan cykel, men det var inte en av Coppis cyklar, så han vägrade att köra på den. Coppis cyklar var på en bil som kördes av Binda, som hade blivit försenad. Detta var mycket olägligt för alla, och Coppi fortsatte att säga att han inte tänkte köra någon annans cykel. Bartali som också börjat köra i Bianchi teamet, stannade och beslöt sig för att vänta på Coppi. Tillsist kom Binda med rätt cykel och de två mästarna kunde fortsätta med tävlingen. Coppi hamnade i en personlig kris, och tappade mycket tid, anledningen var nog att han var för arg och irriterad för att kunna koncentrera sig på loppet, och att han hade tappat all den fördel som han hade i början. Han avslutade etappen 18 min efter vinnaren Marinelli, som fortfarande bar den gula ledartröjan, och som nu hade ett försprång på 35 min. Coppi övervägde nu på allvar att dra sig ur tävlingen men Binda, Milano, Cavanna och många fler övertalade honom att fortsätta. Dagen efter startade Coppi sin "tid vinnar- comeback", och vart efter dagen gick, klättrade han på listan. Sedan var det bergsetappen med det välkända passagen genom Vars och Izoard. Här gjorde Fausto och Bartali deras absolut största ansträngning. De ledde loppet med stor marginal, och inget eller ingen verkade kunna stoppa deras framfart. Plötsligt fick Bartali punktering och föll. Först väntade Coppi en stund på sin lagkamrat men så insåg han att han tappade för mycket tid, och med Bindas godkännande, fortsatte han på egen hand. Fausto anlände till Sankt Vincent 5 min före Bartali och 10 min före Robic. Coppi fick nu bära den gula ledartröjan, och dessutom skulle han utöka hoppet till de andra cyklisterna, vilket innebar att han behöll tröjan resten av Touren.

Tour de France avslutade inte cykel säsongen. 1949 gick även Världsmästerskapen, som anordnades av Danmark i huvudstaden Köpenhamn. I täten drog Fausto Coppi med två man på rulle. Coppi var säker på seger men fick nöja sig med brons. Belgaren Van Steenbergens vann före schweizaren Kubler. Den andra grenen i världsmästerskapet, förföljelseloppet på bana, vann Coppi lätt. När Fausto kom hem igen vann han Italian Road Championship och Giro di Lombardia, där han fullkomligen utklassade de andra cyklisterna. För Fausto Coppi var 1949 det "gyllene året" och han började kallas för: mästarnas mästare, "Il Campionissimo".

År 1950 börjar på helt fel sätt: under Milano-San Remo så sprack ett däck och de andra tävlande gav honom knappt någon hjälp så han kunde inte på något sätt göra ett bra resultat. Chansen kom ingen under Paris- Roubaix, då Coppi ledde tillsammans med Maurice Diot. När det återstod 45 km till mål, ökade han farten och lämnade spurt kamraten. Han gick i mål i Roubaix 3 min före Diot, 5 min före Magni, och 9 min före Van Steenbergen. Coppi erhöll samma resultat i Freccia Vallone: med 100 km kvar till mål spurtade han iväg och vann med mer än 5 min över tvåan. Den nionde etappen utav Girot var mycket olycklig för Fausto, den gick från Vicenza till Bolzano. På klättringen vid Primolano, vinglade föraren framför Fausto till, föraren tappade balansen och föll precis framför honom, det blev en riktigt otäck vurpa. Fausto fördes direkt till sjukhuset där meddelas han, att han fått en trippel fraktur på bäckenet. Fausto fick ligga i säng i 29 dagar. Det var väldigt svårt för honom att rehabiliteras komplett efter olyckan. Säsongen var över för honom, inte förrän den 24 september blev han tillåten att komma tillbaka till cyklingen.

Efter alla olyckor och tragedier som inträffade under 1951, arbetade Coppi hårt för att göra 1952 till ett bra år. Han tränade försiktigt och började med tävlingarna ganska sent. Han kom tvåa i Paris- Roubaix: först ledde han i en fascinerande ledning tillsammans med Kubler och Van Steenbergen, men i målspurten förlorade Fausto mot belgaren Van Steenbergen. Sedan var det dags för Giro d'Italia, som startade den 17 maj. I den femte etappen -"en tempo etapp"- hade han redan den rosa ledartröjan, precis som tidigare var bergsetappen den mest viktiga delen av Girot, Coppi rusade fram mot Venice- Bolzano, och genom passagerna i Falzarego, Pordoi och Sella. Geminiani och Koblet försökte förgäves att gemensamt driva upp takten och komma i kapp honom. Coppi anlände till Bolzano med en ledning på 5 min till Bartali och Magni, samt 5 min och 50 sek till Geminiani, Koblet och de andra. Coppi vann ytligare "en tempo etapp" och därmed vann han sin fjärde Giro d'Italia, medan hans teamkamrat Geminiani, vann Gran Premio della Montagna. Så var det dags för Tour de France. På grund av stridigheter mellan Coppi och Bartali, sa Tour-styrelsen att de funderade på att utesluta alla Italienska tävlande från tävlingen. Lyckligtvis ordnade Binda (den Italienska nationella lag kaptenen) tillträde till Touren för det Italienska teamet. Än en gång avgjordes resultatet i bergsetapperna. Coppi ledde alla etapperna som gick i Alperna: han vann den första etappen med klättring uppför Alpe d'Huez. Han vann igen i Schweiz och etappen som gick från Bourg d'Oisans till Sestrière, lämnade han tvåan med 7 min och Bartali, som blev trea med mer än 10 min efter Fausto. Detta år gjorde Fausto Coppi om den stora bedriften, att vinna både Girot och Touren, han var den första mannen i världen att göra om en sådan enorm prestation. Oturen undvek inte Fausto: i augusti föll han under ett banlopp och bröt vänster skulderblad. Han kom tillbaka till tävlingarna redan i oktober, precis lagom för att vinna tempoloppet Lugano Grand Prix, och Mediterranean Grand Prix, ett landsvägslopp i flera etapper i området kring södra Italien.

Den 30 augusti, 1953 hölls Världs Mästerskapet i Lugano. På Crespera loopen tränade Fausto mycket, inför tävlingen. (Crespera var namnet på en berömd klättring som cyklister skulle passera 20 gånger) Det enda som saknades i Coppis meritlista var att vinna Världsmästerskapet, och Crespera klättringen verkade vara av positiv karaktär. Efter 20 km från start kom den första attacken av, fransmannen Gaul: han följdes direkt av några förare, bl a Coppi, Kubler och Géminiani. Efter 12 varv, ryckte Coppi och spurtade uppför Crespera klättringen, endast Derycke från Belgien var kapabel att ligga kvar bakom Coppis bakhjul, men efter 70 km på Crespera, lämnade Coppi honom och drog ifrån. Fausto Coppi vann överlägset med 6 min och 16 sek före Derycke, trea blev Ockers, 7 min och 29 sek efter Coppi, sedan kom: Gismondi, Defilippis, Gaul, Kubler, och Bobet. Fausto Coppi blev där med Världs Mästare. Coppis popularitet minskade för första gången, anledningen var att han hade träffat Giulia Occhini, känd som: "Damen i vitt". Bredvid sitt äktenskap.

När det nu hade blivit 1957, kämpade Coppi med en otrolig styrka mot både skador och ålder, trots att hans karriär började närma sig slutet. Fausto hade nämligen blivit 38 år gammal, vilket gjorde det omöjligt för honom att upprepa bravaderna som han genomförde under de gyllene åren. Dessutom var Fausto bedrövad och förföljd av journalister. Anledningen var att han hade skilt sig från Bruna, som han tidigare var gift och hade dottern Marina tillsammans med. Dessutom tycktes det att han skulle hålla sig till sin egen ras. Fausto och Giulia fick stå tillsvars inför allmänheten och det Italienska justitierådets åsikter. Denna typ av kärleks historier ansågs vara otillåtna. Efter en rättsprövning, var Giulia Occhini tvungen, på grund av de dåvarande italienska lagarna att födda deras son Faustino, i Argentina, detta efter några dagar i fängelse. Fausto var nu trött, men ändå körde han de viktigaste tävlingarna, och efter att hans lårbensfracktur hade läkt, var han redo att köra "Coppa Bernocchi". Det var som vanligt ett tempo lopp för två stycken förare från varje team, och Faustos partner var Ercole Baldini, en ny italiensk cyklist. Den här tävlingen blev ett riktigt prov för Coppi. Baldini var ung och ville visa sin styrka och skicklighet, så det blev svårt för Fausto att hänga med bakom Baldinis bakhjul. De vann tävlingen med en snitthastighet på 47 km i tim, båda var mycket nöjda med resultatet, och det blev den sista viktiga vinsten för Fausto Coppi.

Coppis karriär var absolut inte någon dans på rosor. Hans fysik gav honom stor fördel. Hans lungor var exceptionella, men hans skelett var mycket skört, som synes i olyckslistan här nedan: 1939: ramlade han och fick en spricka i vristen. 1942: den 23 juni, i Vigorelli velodromen i Milan, föll han och bröt nyckelbenet. 1950: under Giro d'Italia, i Primolano, bröt han blygdbenet i en vurpa. 1951: föll han i Turin och bröt nyckelbenet igen. 1952: föll han i Perpignano och bröt skulderbladet. 1954: under ett träningspass i närheten av Pavia, kolliderade han med ett reservhjul som hade ramlade av från en lastbil. Han fick sprickor i skallbenet och skadade vänster knä. 1956: fick han fläckfeber (fläcktyfus). Han föll i närheten av Ferrara och var tvungen att bära en special korsett på grund av en skada i en ryggkota. I Köpenhamn ramlade han och skadade ryggkotan igen. 1957: föll han i Sassari och bröt lårbenet. 1959: under ett träningspass kolliderade han med en traktor och fick skador på skallbenet.

Troligtvis var Fausto Coppi den första cyklist som studerade och praktiskt tillämpade dietlära det vill säga kosttillskott och medicin för professionella tävlings cyklister. Han studerade flera jämnåriga vetenskapsmäns arbeten och tillämpade strikt deras lära. Dessutom prövade Coppi själv några förbättringar till den läran som var anpassade till tävlingarna och hans fysik. Coppi tillämpade alltid noggrant utstuderad kosttillskott och modifierade endast fördelningen under loppet, och införde där med ett mer komplett och rationellt kost intag. Detta användes inte bara av honom själv, utan av alla cyklister på den här tiden. Att genomföra detta gjorde Coppi till ett föredöme, och han förbättrade alla cyklisters prestationsförmåga: snitthastigheten höjdes på 15 år med mer än 10 km i tim, ökad hastighet krävde bättre kost, och bättre kost medförde ökad prestationsförmåga vilket medförde ännu högre hastighet.

Fausto Coppis karriär hade nog blivit längre, i varje fall så hade den nog slutat mer positivt, om inte det tragiska hade inträffat. I slutet av december 1959 var han på semester i Afrika och jagade tillsammans med sin gode vän och konkurrent Raphael Geminiani. Väl hemma kände han sig febrig. Efter tveksamma ingrepp från läkare, som gav fel behandling, fanns inte något att göra för att rädda Fausto Coppis liv. Han dog av malaria klockan 8:45 den 2 januari 1960. Världens cykelfans chockades av nyheten. Hans begravning ägde rum den 4 januari 1960, och följdes av tusentals och åter tusentals människor. Coppis lagkamrater bar honom till den sista vilan. Hans enorma storhet går inta att jämföra. Han betydde så mycket för så många, och gör det fortfarande. Han är myternas myt, Han är mästarnas mästare, "Campionissimo". Han är Fausto Coppi.

Resultatlista över hela Fausto Coppis karriär:

1938
1:a Castelletto d'Orba

1939
1:a Giro del Penice
1:a Citta 'di Pavia-pokalen
1:a Canepa-pokalen
1:a Susa, velodrom
1:a Giro del Cosentino
1:a Varese-priset
2:a LaSpezia-Genova
2:a Bernocchi-pokalen
3:a Giro del Piemonte
3:a Giro di Torino, över provinserna (landslaget)
3:a Giro dell'Appennino
3:a Giro di Milano, över provinserna (landslaget)
6:a Savona, velodrom

1940
1:a Italienska mästerskapet, förföljelselopp
1:a Giro d'Italia (etapper: 1:a Modena, 2:a Ortisei,2:a GP Montagna)
3:a Tredje Valli Varesine
3:a GP di Rom
4:a Maschini-pokalen
5:a Giro di Milano, över provinserna
6:a f.d. Milano-San Remo
7:a Lucca, velodrom
7:a Novi, velodrom
8:a Italienska mästerskapen
9:a Giro di Campania
12:a Giro del Piemonte
13:e Firenze, velodromen
13:e f.d. Bernocchi-pokalen
16:a f.d. Giro di Lombardia
21:a Giro di Toscana

1941
1:a Italienska mästerskapet, förföljelselopp
1:a Giro di Toscana
1:a Giro dell'Emilia
1:a Milano-San Remo
1:a Giro del Veneto
1:a Tredje Valli Varesine
1:a Giro di Milano, över provinserna
2:a Rom, velodrom
2:a Pavia, snöpokalen
6:a Firenze, velodrom
6:a Giro di Lombardia
8:a f.d. Italienska mästerskapen
10:a Bernocchi-pokalen
Bröt: Giro del Piemonte
Bröt: Giro di Campania

1942
"En timmes" världsrekordet (i Vigorelli velodromeni Milano.)
1:a Italienska mästerskapet på landsväg och förföljelse
2:a Giro di Milano, över provinserna
4:a Giro del Lazio
4:a Milano, velodrom
5:a Giro della Toscana
5:a Giro dell'Emilia
7:a f.d. Giro di Lombardia
10:a Giro della Campania
21:a Milano-San Remo
26:a Giro del Piemonte

1945
1:a Salvioni-pokalen
1:a Candelotti-pokalen
1:a Assi a Milano, velodrom
1:a Lugano, Kriterium (varv på landsvägs bana)
1:a Ospedaletti, velodrom
2:a Milano-Varzi
2:a Savona, velodrom
2:a Giro del Lazio
3:a Trentino, velodrom
3:a Genova, velodrom
3:a Milano-Torino
5:a Italienska mästerskapet

1946
1:a Giro di Romagna
1:a Lugano, velodrom
1:a Gran Premio delle Nazioni
1:a Giro di Lombardia
1:a Trocadero, velodrom
2:a Giro d'Italia
2:a Giro di Longchamp
2:a Zurigo-mästerskapet
3:a Genova, velodrom
5:a Asti, velodrom
6:a Bologna, velodrom
Bröt: Giro di Toscana
Bröt: Världsmästerskapet

1947
1:a Världsmästerskapet, förföljelselopp
1:a Giro d'Italia
1:a Giro di Romagna
1:a Giro del Veneto
1:a Världsmästerskapet, landsväg
1:a Italienska mästerskapet, förföljelselopp
1:a Giro dell'Emilia
1:a Giro di Lombardia
1:a Gran Premio delle Nazioni
1:a "Attraverso Losanna"
2:a Gran di Ragusi-priset
3:a Genova, velodrom
4:a Vigevano, velodrom
5:a Giro di Svizzera
6:a Novara, velodrom
15:e Giro del Piemonte
18:e Zurigo, velodrom
33:a Giro del Lazio
Vann "Edmond Gentil" trofén.
Bröt: Milano- San Remo

1948
1:a Milano-San Remo
1:a Giro della Romagna
1:a Tredje Valli Varesine
1:a Giro di Lombardia
2:a Het Volk, velodrom
2:a Italienska mästerskapet
2:a Giro del Piemonte
5:a Giro di Toscana
8:a Treviso, velodrom
16:e Bernocchi-pokalen
34:a Giro di Campania
Bröt: Giro d'Italia
Bröt: Mondo-mästerskapet
Bröt: Liege-Bastogne-Liege

1949
1:a Milano-San Remo
1:a Giro di Romagna
1:a Giro del Veneto
1:a Giro d'Italia
1:a Tour de France
1:a Världsmästerskapen, förföljelselopp
1:a Italienska mästerskapet
1:a Lauvière, velodrom
1:a Giro della Lombardia
2:a Giro del Piemonte
2:a Treviglio, velodrom
2:a Assi a Paris, velodrom
3:a Mondo-mästerskapet
3:a Freccia Vallone (pil dalen)
3:a Vimercate, velodrom
4:a Prato, velodrom
10:a f.d. Paris- Roubaix
11:a Gran Premio delle Nazioni
Vann "Desgrange- Colombo utmaningen" vilket var ett kvalifikationslopp, de bäst placerade räknades automatiskt till: Tour de France, Giro d Italia, Paris- Roubaix, Paris- Bruxelles, Giro delle Fiandre, Giro di Lombardia och Milano- Sandremo

1950
1:a Paris-Roubaix
1:a Freccia Vallone (pildalen)
1:a Giro Reggio Calabria, över provinserna
1:a Genova, velodrom
2:a Rom-Napoli-Rom
2:a Gran Premio di Lugano
2:a Baracchi-trofén
3:a Giro di Lombardia
3:a Bordighera, velodrom
5:a Giro del Piemonte
5:a Gran Premio di Vienna
9:a f.d. Milano-San Remo
27:a Tredje Valli Varesine
Bröt Giro d'Italia

1951
1:a Gran Premio di Lugano
1:a Gran Premio di Braaschaat
1:a Sables d'Olonne, kriterium (bana på landsväg)
2:a Giro di Romagna
2:a Gran premio delle nazioni
2:a Orano, kriterium (bana på landsväg)
3:a Giro di Lombardia
3:a Ronde di Aix-en-Provence
4:a Giro d'Italia
4:a Degli assi, kriterium (bana på landsväg)
4:a Baracchi-trofén
6:a Macerata, velodrom
10:a Tour de France
12:a Tredje Valli Varesine
15:e Italienska mästerskapet
16:e f.d. Giro del Veneto
17:e Giro del Piemonte
27:a Giro del Lazio
Bröt: Milano- Turin

1952
1:a Giro d'Italia
1:a Tour de France
1:a Gran premio del Mediterraneo
1:a Gran premio di Lugano
1:a Tarascona, kriterium (bana på landsväg)
1:a Auch, kriterium (bana på landsväg)
1:a Vallorbe, kriterium (bana på landsväg)
2:a Gran premio delle nazioni
2:a Paris-Roubaix
3:a Giro d'Emilia
3:a Baracchi-trofén
4:a Giro della Svizzera Romanda
11:a Italienska mästerskapet
13:e Giro della Toscana
26:a f.d. Paris- Bruxelles
31:a Giro dell'Appennino
35:a Giro di Lombardia
37:a f.d. Milano- San Remo
75:a Bernocchi-pokalen

1953
1:a Världsmästerskapet
1:a Giro d'Italia
1:a Bol d'Or des Monedières
1:a Baracchi-trofén
1:a Borgosesia, velodrom
1:a Gran di Firminy-priset
1:a Tortona, velodrom
9:a Milano-San Remo
16:e f.d. Giro del Piemonte
17:e Giro del Veneto
26:a Giro della Campania
28:a Giro della Romagna
Bröt: Giro della Toscana
Bröt: Tredje Valli varesine

1954
1:a Giro di Lombardia
1:a Bernocchi-pokalen
1:a Giro di Campania
1:a Baracchi-trofén
1:a Cagliari, velodrom
2:a Italienska mästerskapet
2:a Rom-Napoli-Rom
2:a Giro Reggio Calabria, över provinserna
4:a Giro d'Italia
4:a Milano-San Remo
4:a Giro della Svizzera
6:a Världsmästerskapet
12:a Giro di Toscana
13:e Milano-Mantova
Bröt: Paris-Nizza
Bröt: Giro del Lazio
Bröt: Milano-Modena

1955
1:a Italienska mästerskapet
1:a Giro dell'Appennino
1:a Tredje Valli Varesine
1:a Giro della Campania
1:a Baracchi-trofén
1:a Cagliari, velodrom
1:a Gran Premio Van Cauthem
1:a Gran Premio Titano e San Marino
2:a Giro d'Italia
2:a Paris-Roubaix
2:a Milano-Modena
2:a Giro della Romagna
3:a Rom-Napoli-Rom
4:a Milano-Turin
5:a Giro Reggio Calabria, över provinserna
26:a Sassari-Cagliari
63:a Milano-San Remo
Bröt: Världsmästerskapet

1956
1:a Gran Premio di Lugano
1:a Gran Premio Campari
1:a Namur, kriterium (bana på landsväg)
2:a Giro di Lombardia
2:a Bernocchi-pokalen
2:a Baracchi-trofén
4:a Ruota d'Oro
4:a Gran premio di Asti
4:a Lavis, velodrom
4:a Maria Vez, velodrom
6:a San Marino, velodrom
7:a Italienska mästerskapet
10:a Milano-Modena
15:e Världsmästerskapet
23:a Tredje Valli varesine
Bröt Giro d'Italia
Bröt Giro del Piemonte

1957
1:a Baracchi-trofén
2:a Vigevano, velodrom
3:a Alessandria, velodrom
3:a Gran premio di Lugano
3:a Nuoro kriterium (bana på landsväg)
5:a Collecchio, velodrom
Giro di Lombardia 1957

1958
1:a Sei Giorni di Buenos Aires
1:a Versailles, kriterium (bana på landsväg)
1:a Calvisano, kriterium (bana på landsväg)
2:a d'Europa, kriterium (bana på landsväg)
2:a Capri, velodrom
2:a Annecy, velodrom
2:a Gran premio Cademartori
3:a Lecco, velodrom
3:a Valeggio, velodrom
4:a Vigevano, velodrom
4:a Forlì, velodrom
4:a Trieste, velodrom
5:a San Daniele, velodrom
5:a Ciriè, velodrom
5:a Collecchio, velodrom
6:a Italienska mästerskapet
6:a Sei Giorni di Paris
7:a Tredje Valli Varesine
9:a Giro del piemonte
9:a f.d. Giro reggio Calabria, över provinserna
18:e Världsmästerskapet
25:a Giro della Sardegna
25:a Giro della Romagna
33:a Giro dell'Emilia
35:a Giro della Campania
43:a Giro della Toscana
90:a Giro del Piemonte
Bröt: Giro d'Italia
Bröt: Paris- Nice

1959
1:a Gran premio del Progresso (Lione)
2:a Cirie', velodrom
3:a Gran premio di Verbania
3:a Mondovì, velodrom
3:a Galliate, velodrom
3:a Gonzaga, velodrom
4:a Gran premio di Lugano
5:a Gran premio di Forli'
5:a Baracchi-trofén
11:a Giro della Toscana
44:a Zurigo-mästerskapet
44:a Paris-Roubaix
Bröt: Giro di Campania
Bröt: Giro del Levante
Bröt: Giro di Spagna
Den 15 december blev han tvåa i sin sista tävling: Kriterium di Uagadugu (Långvarv på landsvägsbana)

Text ©David Wåhlander, 2000